Epidemier
I Nordamerika och Asien tänker de flesta på influensa när de hör ordet pandemi, medan man i Europa oftast associerar till Digerdöden eller Svarta döden som är vanliga benämningar på böldpesten under medeltiden. Pandemi är en beteckning på en världsomspännande epidemi. I dag borde alla tänka på HIV/AIDS i stället för på "fågelinfluensan". HIV/AIDS har under en mycket kort tidsperiod dödat lika många människor som böldpesten gjorde på samma tid under sista hälften av 1300-talet. Det säregna är att vi vet vad HIV/AIDS är för något och hur man bör hantera sjukdomen. Dagens hysteri kring fågelinfluensan, som hittills inte har dödat 40 miljoner utan omkring 150 människor visar på massmediernas ibland fördärvbringande inflytande i kombination med skolans oförmåga att under flera decennier bibringa barn och ungdomar de mest elementära kunskaper i naturvetenskap.
Det stora flertalet människor har nog inte tänkt på att pandemier i likhet med alla farsoter kan ses som naturkatastrofer. Oftast är det ett virus eller en bakterie som utgör den potentiella naturkatastrofen. Bakterier och virus är levande om än mycket små organismer och som allt liv beroende av sin naturmiljö. I fallet digerdöden krävs det för en gynnsam smittokedja utöver människor både råttor och loppor, men inte vilka som helst. Pestbakterien Yersinia pestis lever och förökar sig i den svarta råttans blod, men också i blodet hos en viss råttloppart, Xenopsylla cheopis. Pestbakterien dödar både råttan och loppan, men innan det sker har många generationer pestsmittad avkomma hunnit födas.
När en pestråtta dör lämnar pestlopporna det svalnande råttliket. De dör inom ett par veckor om de inte hittar något nytt varmblodigt djur, om de inte dessförinnan dör i pesten. Andra djur – och vi räknar människan bland dem – som bets av pestloppor blev inte sjuka, eftersom deras immunsystem likviderade de pestbakterier lopporna överförde till deras blod. Pesten var då begränsad till råttor och råttloppor inom ett geografiskt begränsat område. Naturen är emellertid dynamisk. Mutationer inträffar hos pestbakterien men slumpen gör att de flesta mutationer är till ingen nytta för mikroben. Pesten förblev endemisk tills det uppstod en mutation med en pestbakterie som kunde leva och föröka sig i människans blod. Då utbröt den första kända böldpestepidemin i världen några hundra år före vår tideräkning. Det kom dock att dröja till vårt 300-tal innan en svår böldpestepidemi bröt ut i den då befolkade delen av världen. I Rom dog förfärliga mängder. Varför? Rom hade blivit en stor stad och det krävs hög folktäthet för att starta en epidemi. Först vid mitten av 1300-talet var Europas och Asiens folktäthet tillräcklig för den första pandemin, Svarta döden.
Ingen är idag rädd för böldpesten, även om pestråttor och pestloppor alltjämt lever inom några få och mycket begränsade områden. Vi vet hur den skall hanteras, men det tog åtskilliga hundra år innan vi visste. Ebolaviruset skrämde många en tid, men egentligen utan anledning, eftersom det viruset är så farligt att det inte orsakar en pandemi. Ebola dödar så snabbt att viruset har svårt att spridas.
Virusens och bakteriernas spridning är beroende av värddjurets ekologiska krav, bl.a. djurets flyttmönster. Råttor är förhållandevis stationära så länge det finns mat. Inte ens svåra torkkatastrofer, sådana som under historisk tid har varat i decennier, förmår dem att lämna området. Däremot sprider sig råttorna snabbt när torkan avlöses av svåra skyfall. Självfallet påverkar också vulkanutbrott och jordbävningar djurlivet.
Att flyga är det snabbaste sättet för ett virus att spridas. Det kan ske vid ett mycket stort vulkanutbrott där luftburna partiklar med jetströmmarna förs runt jorden, men det går lika fort i ett jetflygplan. Detta vet flygbolagen om och de har beredskap för att stoppa smitta i en strävan att förhindra att lokala epidemier blir till pandemier. Men risken för pandemier tydliggör vikten av Natural Hazards Groups sätt att arbeta och värdet av vår allomfattande databas för alla slags naturomvälvningar under mycket lång tid.