Jordskalv
Vår planet har en fast men skör bergartsskorpa men ett stycke under den, i jordmanteln, finns en flytande och rörlig stensmälta. Ibland går det hål på jordskorpan, och magman tränger upp och kommer ut på jordytan som lava eller vulkanpartiklar. När det sker bildas vulkaniska jordskalv genom friktionen mellan den stigande magman och berggrunden runt den.
Men de flesta jordskalven, 90%, är så kallade tektoniska skalv som bildas när berggrundspartier i jordskorpan rör sig, snabbt glider mot varandra i en förkastning. Ju större förkastningsrörelse, desto starkare jordskalv. Ju högre upp förkastningsrörelsen i berggrunden äger rum, desto större blir effekterna på markytan eller havsbottnen rakt ovanför jordskalvshärden, men ju längre bort från detta skalvepicentrum man kommer, desto svagare blir följdverkningarna. Jordbävningarna uppstår såväl på kontinenterna som på havsbottnarna. Även mycket stora jordbävningar med omfattande ras och skred har små effekter i obebodda områden, men om de äger rum på havsbottnen kan tsunamier bildas och de har transocean räckvidd.
Jordskalv åtföljs av kraftiga ljud med låg frekvens och ibland även av ljusfenomen. Vissa mineral som utsätts för tryck i en viss riktning kan utsända ljus. Gas strömmar också ut från marken vid jordskalv. I sådana rörelsezoner, förkastningar, är gasen ibland brännbar och fattar eld, ibland består den av koldioxid, svaveldioxid och svavelväte och ibland av sällsyntare gaser. I sydöstra Frankrike har man problem med att radon läcker fram ur marken, Provence är en jordskalvsbenägen landsdel.
Jordskalvsverkningarna blir alltid störst i stora städer. Till de primära effekterna av nedstörtande hus kommer de sekundära effekterna: brott på vatten-, avlopps-, el- och gasledningar. Inte sällan kan svåra bränder härja fritt: Lissabon 1755, San Francisco 1906 (då 28 000 byggnader brann ner), Messina 1908, för att inte nämna eldstormen vid Kantoskalvet i Japan 1923 då 40 000 människor omkom i ett magasinskomplex i Tokyo.
Brasiliens historia före 1755 kommer för alltid att förbli i ett töcken, eftersom de portugisiska kolonialtjänstemännens handlingar och rapporter förvarades i Nationalarkivet i Lissabon. Allt brann upp i samband med att jordskalvet 1755 hade lagt staden i ruiner och våldsamma eldsvådor utbröt överallt. Det finns otaliga exempel på hur jordskalv har orsakat förluster av oersättliga kulturvärden i alla skalvbenägna områden på jorden.
Byggföretag får efter svåra skalv gigantiska och långvariga återuppbyggnadsprojekt. I bästa fall återuppbyggs inte raserade städer ovanför historiskt väl dokumenterade jordskalvsstråk. Vi geologer och geofysiker kan anvisa säkrare markområden. Dessvärre nyanläggs på tok för många nya områden utan att politiker och byggaktörer har inhämtat uppgifter om jordskalvsfrekvens och andra naturrisker som inte alltid återkommer varje årtionde, trots att expertis med globala erfarenheter finns att tillgå.