Skogsbränder
I ett av människan opåverkat ekosystem inträffar skogsbränder med regelbundenhet. Vanligen är det blixtnedslag som antänder skog under under den varma delen av året och särskilt under de år som det regnar mindre än normalt. Dessa bränder leder till en självföryngring av skogsbeståndet och ökar artdiversiteten i områdets flora och fauna. Man bör alltså inte släcka naturliga skogsbränder inom nationalparker.
Avsevärda arealer av jordens skogar är emellertid planterade av människan i ett skogsbruk där man inte kan tillåta sin investering att gå upp i rök. Busk- och skogsbränder i Medelhavsområdet och Kalifornien får stor medial uppmärksamhet inte bara beroende på omfattningen utan på att de drabbar folkrika trakter med stora materiella investeringar per kvadratkilometer. Vi vet att bränderna startar i slutet av den lokala sommaren när vattenhalten i det marknära växtmaterialet har minskat till omkring 11%. Antalet blixtnedslag per ytenhet ökar också i takt med stigande lufttemperatur, vilket förklarar varför den tempererade zonen på Jorden har färre skogsbränder än områden närmare ekvatorn.
Naturliga skogsbränder startar inte bara genom blixtnedslag. Vulkanutbrott, jordskalv, bergras, jordskred kan också ge upphov till natureld. Vår databas TRITON gör det möjligt att analysera frekvensen av skogsbränder långt bakåt i tiden. Bränderna lämnar spår i form av barkskador i årsringarna på träden och i form av tunna lager av kolpartiklar som bäddas in i jordlagren. Vi kan därför förutsäga tillnärmat när och var blixten kommer att åstadkomma bränder och vilka ekologiska och socioekonomiska effekter det får inom olika områden i världen.